På bara 2 veckor har allt förändrats så mycket. Någon har fått mig att lägga mina Turkplaner på hyllan. Jag brukar inte falla för folk så lätt. Men nu..ojojoj. Underbart..än så länge

Ohhh hur kan man älska ett land så mycket som jag gör. Jag måste ha varit Turk i mitt förra liv..annars är det väldigt konstigt. Jag får tårar i ögonen när jag ser den Turkiska flaggan, det finns inget vackrare. Jag älskar musiken, språket och människorna. Jag är glad att jag kan så mycket Turkiska nu, det kändes så omöjligt att lära sig när jag försökte läsa den där kursen på nätet men nu förstår jag sååå mycket och om jag bara vågar mig på att snacka så kan jag säga en hel del...brukar tänka på Turkiska ibland...bilda meningar och så, grammatiken är säkert inte perfekt men jag kan definitivt göra mig förstådd! Tänk att det är 17 år sedan jag första gången satte min fot där...Jag önskar bara att jag hade varit modigare när jag var sådär 18-20 år och åkt ner och stannat där längelänge som många av mina kompisar gör..då hade jag ju praktiskt taget varit Turk nu :)

Imorgon är jag ledig. Lite skönt kanske men samtidigt har jag inget emot att gå till jobbet. Jag ääälskar verkligen det där jobbet! Att jobba med barn har alldid varit roligt men att jobba med invandrarbarn är verkligen det ultimata. De är så himla goa och språkintresserad som jag är så passar det ju perfekt att vi får lära oss och använda oss av en massa främmande språk också. På FN-dagen tex så sjöng vi på arabiska, serbokratiska och kurdiska och när vi har samling så räknar vi på alla möjliga och omöjliga språk... :) Att sen tjejerna jag jobbar med är jättetrevliga och lika gamla som mig gör ju inte saken sämre. Vi har jättekul ihop.