Recension av Mustasch spelning
Vi satt ju som sagt var och snackade med Ralf, sångaren i Mustasch utanför Gärdehallen i fredags och han var lika less som vi på att det inte fanns någon bar i bygget och han sa att han skulle göra bort spelningen så fort som möjligt så han fick supa sen och att han skulle protestera eftersom det inte fanns någon alkoholförsäljning där och som jag sa så verkade det ju som om han lyckades bli bra full ändå, och det var himla kul att läsa recensionen av spelningen i ST idag. Hahaha! 1 + fick dem och såhär stod det:
"Att något som börjar så bra kan sluta så illa. Av en anledning; Ralf Gyllenhammar - Mannen. Myten. Vraket. När bandet väl spelar är det inte en mutter lös i Mustasch rockmaskineri, men när frontmannen Ralf öppnar käften skär hela apparaten ihop. Han inleder med "Är ni glada? Kåta? Fulla? Nej, det är ni inte, men det är jag! Så nu ska jag inte snacka mer utan kör på så vi får komma härifrån och supa". Om det vore så väl. Resten av låtarna kantas av liknande grodor av en allt mer berusad sångare, halsandes ur sin whiskeyflaska. Det är något tragiskt i det hela, trots starka låtar och en fantastisk röst, inte minst i inledningen till Black City. Snart börjar bräkandet även mitt i låtarna "Högre era j-a bögar! Era j-a nyktra bögar". Spridda burop bland publiken, men trots allt älskar de sitt Mustasch villkorslöst. Sångaren verkar helt ha tappat fotfästet om verkligheten, och när han för fjärde gången spottar ur sig samma hemskheter än en gång och jagar runt efter sin spritflaska för den femtonde gången, kan jag inget annat än att ömka resten av hans band, samt dem som pröjsat 300 spänn för att bevittna spektaklet"
Sen när Dia Psalma spelade så var ju Ralf uppe på scenen och grejade på då också och såhär stod det om deras spelning;
"När bandet spelat klart favoritlåten "Hon får" och ger sig in i nästa får de besök på scenen: Tadaa! Ralf! Så trevligt att du kom på besök! Dia Psalma gör sitt bästa för att släta över och se glada ut. Men: Ralf skriker i micken. Ralf står och halsar whiskey vid trummorna. Ralf blir utsläpad från scenen. Bandet spelar vidare, återigen en gammal hit, Ack högaste himmel. Ralf gör återigen entré. På mage, kravlandes. Av någon anledning har han fått för sig att scenen är hans privata lekplats och verkar rätt förbannad när han återigen blir utdragen, i vristerna. Jag gnisslar tänder och hoppas att de låste in fanskapet och slängde bortnyckeln"
(från ST )
"Att något som börjar så bra kan sluta så illa. Av en anledning; Ralf Gyllenhammar - Mannen. Myten. Vraket. När bandet väl spelar är det inte en mutter lös i Mustasch rockmaskineri, men när frontmannen Ralf öppnar käften skär hela apparaten ihop. Han inleder med "Är ni glada? Kåta? Fulla? Nej, det är ni inte, men det är jag! Så nu ska jag inte snacka mer utan kör på så vi får komma härifrån och supa". Om det vore så väl. Resten av låtarna kantas av liknande grodor av en allt mer berusad sångare, halsandes ur sin whiskeyflaska. Det är något tragiskt i det hela, trots starka låtar och en fantastisk röst, inte minst i inledningen till Black City. Snart börjar bräkandet även mitt i låtarna "Högre era j-a bögar! Era j-a nyktra bögar". Spridda burop bland publiken, men trots allt älskar de sitt Mustasch villkorslöst. Sångaren verkar helt ha tappat fotfästet om verkligheten, och när han för fjärde gången spottar ur sig samma hemskheter än en gång och jagar runt efter sin spritflaska för den femtonde gången, kan jag inget annat än att ömka resten av hans band, samt dem som pröjsat 300 spänn för att bevittna spektaklet"
Sen när Dia Psalma spelade så var ju Ralf uppe på scenen och grejade på då också och såhär stod det om deras spelning;
"När bandet spelat klart favoritlåten "Hon får" och ger sig in i nästa får de besök på scenen: Tadaa! Ralf! Så trevligt att du kom på besök! Dia Psalma gör sitt bästa för att släta över och se glada ut. Men: Ralf skriker i micken. Ralf står och halsar whiskey vid trummorna. Ralf blir utsläpad från scenen. Bandet spelar vidare, återigen en gammal hit, Ack högaste himmel. Ralf gör återigen entré. På mage, kravlandes. Av någon anledning har han fått för sig att scenen är hans privata lekplats och verkar rätt förbannad när han återigen blir utdragen, i vristerna. Jag gnisslar tänder och hoppas att de låste in fanskapet och slängde bortnyckeln"
(från ST )
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej hopp!
Är en utställning i s-vall, men den är först i Otober... Men vi funderar på att ev. åka. Får se hur det går under sommaren =)
Är ni lediga nå i sommar eller blir det jobb?
Trackback
